Surt sa räven om rabarbern av Karin Brunk Holmqvist

En söndag i juli var vi fyra stycken bokfikarmedlemmar som träffades för att prata om boken "Surt sa räven om rabarbern" av Karin Brunk Holmqvist. Vi sågs på det supertrevliga ganska nya stället mitt i Malmö som heter Satori och här kan ni läsa mer om caféet. Maten där är toppen! Och deras koppar och fat  är to die for och inredning är så snygg.

Att vi var så få berodde till stor del på att vi håller på att växa dvs det är bebisar på väg och det är väldans mysigt med nya små medlemmar. Sen när det kan vara med och läsa lär väl dröja.

Boken, tja, den var ganska så lam tyckte vi allihop och vi hade väl inte förväntat oss någon större dramatik men att bara läsa om de två äldre paren och utan att få en djupare insyn i deras bakgrund och person gjorde boken ganska så trist. Så tyvärr finns det inte mycket att orda om den. Personligen tycker jag att det finns alldeles för många böcker i världen att läsa för att öda min tid på en som inte roar mig.

Men det är alltid lika roligt att träffas och vi pratade om våra semestrar, förälskelser, mat, barn, äventyr i andra länder och allt annat som hör till på en träff där människor trivs bra tillsammans. Nu får vi se när bebisarna kommer och hur många vi blir på nästa träff. 

När vi ska ha nästa träff är inte bestämt än men vilken bok vi ska läsa har vi gjort och det blev "En halv gul sol" av Chimamanda Ngozi Adichies. Den verkar riktigt bra så den hoppas vi på! 

Margaret Thatcher

Denna bokträff gick av stapeln hemma hos mig! Yey! Boken vi skulle läsa till denna träff var Margaret Thatchers biografi av Gunnel Björk. Jag bakade scones dagen till ära och jag försökte mig på en brittiskinspirerad outfit Och även om jag inte är en människa som bakar särskilt mycket blev sconesen (heter det så i plural??) helt okej och med smör och marmelad blev det riktigt gott.

Jag och Margaret 

Jag dukade upp fikan i vardagsrummet och så satt vi i min stora soffa och pratade om boken. Vi var överens om att boken var bra, informativ utan att bli långrandig på fakta och mycket lättläst. Margaret var en tuff kvinna som jobbade i princip dygnet runt. Hennes man var viktigt rent ekonomiskt för Margaret och som jag tolkade det var deras mycket ett konvenansäktenskap. 

Hon vägrade att kalla sig feminist och ändå var hon banbrytande inom politiken på många vis på grund av att hon var kvinna. Margaret verkade tycka att politik var det bästa som fanns och  det var hennes livs kärlek. Barnen ägnade hon inte mycket tid åt och när hon gjorde det så var sonen en favorit. En intressant fråga är, tycker jag, är att om Margaret varit man hade dessa frågor om familjelivet då varit lika intressanta?

Scones både glutenfria och på vetemjöl.

Några av bokfikarna

Detta var en kort analys av denna biografi men å andra sidan är våra bokträffar  lika mycket för det sociala som för att läsa böcker. För mig är bokfikarna något jag är med i för att det är så himla trevligt! Sen känner jag ett pockande behov av att berätta att jag inte har bott så länge här och därför är det fortfarande tomt på väggarna. Men det skiter kanske ni i :D

Till nästa gång ska vi läsa "Surt sa räven om rabarberna" av Karin Brunk Holkvist.

Ha de finfint tills nästa gång!

Khaled Hosseini - "Och bergen svarade"

I det härliga sommarvädret träffades Bokfikarna igen sista helgen i april. Den här gången var det Lund och inte Malmö som stod värd för träffen, och för första gången på länge var hela gruppen samlad. Vi träffades hemma hos mig, H, för att äta lunch i grönskan inne på Lunds största innergård.
Till en smarrig lax- och spenatpaj uppdaterade vi varandra kring vad som har hänt i våra liv sedan sist och när efterrätten, "Lyxröra med jordgubbar och lemon curd", kom fram började vi prata om boken vi hade läst inför idag, Khaled Hosseinis bok "Och bergen svarade.

En fantastiskt mysig innergård och solen sken!

H bjöd på god mat och en härlig efterätt

På Adlibris hemsida står följande om boken:

Efter framgångarna med Flyga Drake och Tusen strålande solar är Khaled Hosseini aktuell med en ny bok - en gripande släktberättelse om hur de beslut vi människor fattar påverkar historien för evigt. Syskonen Pari och Abdullah lever i den fattiga byn Shadbagh i Afghanistan. När fadern inte längre kan försörja den växande familjen väljer han att - till Abdullahs stora förtvivlan - sälja Pari till en familj i Kabul. Syskonens saknad efter varandra ekar genom tid och rum, men den dag de äntligen återförenas är det kanske redan för sent? Och bergen svarade är romanen som hela världen väntat på. Khaled Hosseini har skrivit en hjärtslitande familjesaga om föräldrar och barn och bröder och systrar. Människor som älskar, sviker och förlåter, som är i stånd att döda men också att ge sina liv för varandra.

Vi Bokfikare var överens om att "Och bergen svarade" är en läsvärd bok, även om vi inte tycker den är lika bra som Khaled Hosseinis tidigare böcker. Sättet han beskriver karaktärerna på gör att de känns trovärdiga och vi tvivlar inte på att historien skulle kunna vara sann, eller bli sann.
Däremot tyckte vi att det var svårt att hänga med när historien bytte berättare; det tog ett tag att förstå vem det var som var huvudperson i varje nytt kapitel och hur kapitlet passade in i helheten. Många livsöden berördes lite för lite, eller inte alls, och vi förstod att vi hade olika bilder av vad som hade hänt dessa personer. Att så många frågor lämnas obesvarade kan nog upplevas som negativt om man läser boken själv och inte har någon att diskutera den med, men för oss Bokfikare gav det upphov till intressanta diskussioner när vi kunde dela våra egna tolkningar av vad som hade hänt med varandra.

Sammantaget var det här en lyckad läsperiod i Bokfikarna. En helt okej bok och en Bokfikarträff med god mat (om jag får säga det själv!) och härligt sällskap i ett grönskande Lund.

Maria Dueñas - Tiden där emellan

I slutet av januari trotsade ett gäng tappra bokfikare både kylan och mörkret för att mötas upp på restaurangen El Patio på Östra Förstadsgatan. Maten var god, sällskapet trevlig och den goda spanska maten passade alldeles utmärkt för att värma upp oss inför kvällen samtalsämne, Maria Dueñas debutroman ”Tiden där emellan”.

María Dueñas debutroman är mycket njutbar. ”Tiden där emellan” skildrar en del av Spaniens historia under 30-talets inbördeskrig och under Andra Världskriget. Till stor del handlar det om den politiska historien. Researchen är så väl sammansmält med berättelsen att man med lätthet förflyttas till en annan epok, andra världar: exilkolonins obesvärade societetsliv i Tétouan, fjärran från det hungrande Spanien, ett Madrid genomkorsat av spioner och hemliga agenter under krigsåren, Lissabon som fond för ett rafflande uppdrag för den brittiska underrättelsetjänsten.
I centrum står Sira, sömmerska från Madrid, som lämnar allt för en stormig förälskelse, men övergiven i Marocko tvingas bygga upp en ny tillvaro som modesömmerska. I Andra Världskrigets hotande skugga blir hon spion för britterna och återvänder till Madrid under nytt namn. Där syr hon för de högt uppsatta nazisternas fruar. På oskyldiga klädmönster smugglar hon ut information, sydd i form av morsekod.

Recensionen ovan, är tagen från Litteraturmagasinet.

Textkälla

God mat

Åh, så gott!

Två av våra fina bokfikare

Vad ansåg då vi om boken?

Diskussionen handlade mestadels om Sira, den unga huvudkaraktären, och hennes levnadsöde före, under och efter spanska inbördeskriget. Då vi först får lära känna den unga Sira är honom förlovad med en tråkig svärmorsdröm, tills hon träffar den passionerade Ramiro och hennes liv vänds upp och ned. En oväntad gåva från hennes ditills okände far, ett förskott på arvet som han uttrycker det, möjliggör en förändring i Siras liv. 

Förändringen blir total. Från att leva en enkel tillvaro med sin mor som assistent åt en sömmerska i Madrid, blir tillvaron en ny, exotisk och utsvävande upplevelse, som dock visar sig vara ohållbar i längden. Till slut trillar korthuset samman och Sira upptäcker att hon befinner sig i Marocko, lämnad och övergiven av Ramon, sjuk, skuldsatt upp över öronen och till råga på allt – gravid. Vi var alla rörande överrens om att man kunde känna igen sig i den unga Sira och hennes ovillkorliga och totala tillit till Ramiro, vilket i slutändan visade sig leda till en förkastlig slutsituation. Vi har ju alla varit unga och dumma i vår ungdom. Nu är vi tack och lov lastgamla, snustorra och mycket mycket kloka J

Överlag så var åsikterna delade angående boken och dess läsvärdhet. Fina och målande porträtt av vardagliga människor skapar en igenkänningsfaktor som bitvis kunde får en att le stort, medan vissa delar i handlingen kunde upplevas som lite ”too much”. Jag ger boken 3 tortillas av 5. Den är läsvärd, men det är ingen Jane Austin. Är dock nyfiken på vad Maria Dueñas kan åstadkomma i framtiden, då jag uppskattade språkbruket och flytet i berättelsen.

Det var som vanligt en mysig bokträff och vi ser framemot nästa!

Caitlin Moran - Konsten att vara kvinna

Träffen i det här inlägget var förrförra träffen. Lite försening bara:)

Den här gången träffades vi på Bee Kök&Bar, ett mysigt ställe med god mat och bra service. Bee Kök&Bar ligger i bistro La Couronnes gamla lokaler på Södra Förstadsgatan. Tanken är att några minnen från La Couronnes ska finnas kvar (det finns t.ex. några av den gamla bistrons maträtter på menyn) men samtidigt vill man att gästerna ska kunna känna igen konceptet med Bee (god mat i trevlig och, framför allt, tolerant atmosfär. 

Stället är ”straightfriendly”, ett uttryck som ska påminna alla om att vi inte behöver dela in människor i fack). Inspirationen till menyn kommer från Västkusten men även från Frankrike, Italien och Belgien. Man får riklig med mat på tallriken och det finns maträtter för både den lilla och den stora hungern. Recepten ska spegla genuin husmanskost med en känsla av ”mormors kök” och råvarorna är närproducerade i största möjliga mån.

Här kommer lite bilder:

Till boken:

Med Konsten att vara kvinna har Caitlin Moran skapat en självbiografisk användarmanual för livet som kvinna. På ett humoristiskt sätt varvar hon berättelser ur sitt eget liv med slutsatser hon har dragit och råd till läsaren. Alla möjliga fenomen som en kvinna kan tänkas uppleva är avhandlade i boken: uppväxten med en syster som man inte alltid drar jämt med, menstruation, otillräcklig information kring kroppens utveckling från föräldrarna, förälskelse, ångest över sin kropp, sex, sexism, feminism, mode, mannen med stort M, barn, abort, inspirationskällor, osv. 

Moran går i Simone de Beauvoirs fotspår och visar oss att vi sannerligen inte föds som kvinnor utan att det är en roll som vi växer in i. Växtvärken kan vara jobbig och det finns en del motstånd längs vägen men Moran visar att det kan finnas inspirationskällor där man minst anar det.

Vi tyckte allihopa om boken; den är ganska lättläst fast språket är rikt på metaforer; det tar några sidor men sen har man vant sig vid Morans stil. Vi konstaterade att boken nog mest riktar sig till heterosexuella kvinnor, eller, bättre sagt, heterosexuella kvinnor får mest behållning av den. Det är kanske inte så konstigt med tanke på att Moran skriver specifikt om sina egna upplevelser. 

Vi pratade också om hur det är att läsa en bok som behandlar inte bara en viss tid utan också en viss tid på en viss plats, i det här fallet England. Moran har förstås påverkats av sin omgivning med dess specifika normer och värderingar och det har till följd att vi som har en annan kulturell bakgrund inte kan känna igen oss i vissa delar av boken. Till sist pratade vi om Morans frispråkighet, framför allt i kapitlet om abort som skiljer sig från den gängse diskursen kring ämnet.

Det blev ett bra betyg för både Caitlin Moran och Bee Kök&Bar.

Vid pennan /Isabella

Nästa bokträff är på gång

Hej alla i sommarvärmen!

Nästa gång vi ses ska vi ha läst "En man som heter Ove" av Fredrik Backman och vad den handlar om kan ni läsa här. Jag har börjat läsa den och den verkar både rolig och manar till lite eftertanke. 

Vi ska träffas den 11 augusti kl.14.00 men var någonstans är inte riktigt bestämt så fort jag vet det så uppdaterar jag inlägget med infon. 

Bildkälla

Ha det så fint sålänge!

Paradisoffer och restaurang Mosaik

I torsdags hade vi en bokträff på restaurang Mosaik och eftersom jag glömde bort att fotografera så mycket som jag brukar blev det ingen bild på restaurangen och väldigt dåligt med bilder överlag hela kvällen. Jag är ledsen för det och lovar bot och bättring till nästa gång. Men klicka här så kommer ni till restaurangens hemsida.

Och innan jag skriver mer vill jag hälsa våra två nya bokcirkelmedlemmar välkomna! Himla roligt att ni dök upp och jag hoppas att ni kommer fler gånger!

Mosaik är en mycket trevlig restaurang och det fanns otroligt många maträtter att välja på eftersom det var tappas. Även om vi ställde oss lite undrande till att det under nordafrikanska rätter fanns libanesisk mat och en fisk med ett holländskt namn men, men vi är inte av den petiga sorten så vi lämnade det därhän. Maten var riktigt, riktigt god och jag, och jag tror att jag talar för de flesta, av oss rekommenderar er å det varmaste att gå dit att äta om ni är i Malmö.

En av oss hade sitt lilla barn på 9 månader med sig och det fanns hiss till andra våningen, barnstol fanns att låna och gott om plats till både vagn och barnstolar. Bra. Det enda som störde oss var att det var dålig akustik och det var svårt att höra vad alla sa eftersom det blev så mycket sorl. Min fisk var en aning torr men det vägdes upp av de otroligt och galet goda zuccinibiffarna med mynta. Ah, så gott!

Nordafrikansk fisk med holländskt namn

Här kan ni läsa vad boken Paradisoffer handlar om. 

Vi var rörande överens om att boken var mycket bra och otroligt spännande! En av de nya medlemmarna hade läst alla Kristina Ohlssons böcker och hon rekommenderar dem allihop. Personligen tyckte jag att den var extra bra eftersom jag tyckte att den var ganska så nyanserad i fråga om terroristämnet. Överraskningsmomentet i boken var att att den som låg bakom hoten var en högst oväntad person och det är härligt när en inte kan räkna ut vem det är som är boven i dramat. 

Sen blev jag nyfiken på hur det ska gå för personerna som var med i Paradisoffer så jag tror att jag kommer att läsa de andra böckerna Kristina har skrivit eftersom de finns med även där. Jag vill ju veta hur det går med Eden och om hon kan göra upp med det förflutna. 

Massor av god mat

Det var det hela för den här gången och är det någon av bokfikarna som vill tillägga något eller någon annan som vill fråga eller har en åsikt är ni välkomna att kommentera. Nu ska jag cykla till stranden för det är helt awasome sommarväder idag!

Nästa bok och tillfälle när vi ska ses återkommer vi med inom en snar framtid!

PS. Under kvällen verkar det som vår bokcirkel utvecklar ett visst intresse för att sticka..och den som inte gillar det kan spela piano..hmmm...mer om det framöver *spänningen stiger* DS. 

Text skriven av Nina som har en egen blogg här om ni blir nyfikna:)

Nästa bok och träff - Paradisoffer

Vi hade en bokträff i fredags och inlägget kommer så fort den som "höll i" träffen har skrivit det. Vi turas nämligen om att ha ansvar för träffarna och skriva inlägg och det är ett bra upplägg, tycker jag. Men i väntan på det inlägget kommer här nästa bok vi ska läsa och vi ska ses den 10 juli kl.17.30 och var vi ska ses återkommer jag med!

Bildkälla

Ha en skön dag!

Agaat av Marlene van Niekerk

Efter regnet kommer, i vårt fall, en skön vårkväll på en mysig innergård där vi i gott sällskap avnjöt god mat. Det låter väl inte helt fel?!

Igår sammanstrålade nämligen vi Bokfikare för att prata om boken Agaat av Marlene van Niekerk. Som vanligt blev det mycket prat om annat än boken med, men det blir ofta så och vad för det, det primära syftet (tror jag talar för oss alla) är ju trots allt att ha trevligt.

Agaat är en bok på cirka 700 sidor som många av oss hade svårt att komma in i, och kanske är det som J kommenterade, att det är först efter sisådär 400 sidor som boken blir riktigt intressant. Då inleds den tredje berättelsen, nämligen den om hur allting egentligen började. Den sista delen av boken får en att omvärdera vissa tidigare känslor, och få förståelse för och till viss del även sympatisera med karaktärernas uppträdande. Språket gillades, även om Fru Millas egna dagboksanteckningar kändes något röriga och ibland kunde skummas genom. Själv hängde jag upp mig på att författaren, eller översättaren, envisades med att skriva hn istället för hon, ilket var synd för det hindrade mig stundtals från att njuta.

Så här skriver SvD om boken:

Sydafrikanska Marlene van Niekerks ”Agaat” är en allegorisk, poetisk och grymt realistisk berättelse om apartheid och om hur detta omänskliga system ristades in i själen hos de människor som levde under det. Ingen undgick att skadas, märkas och fjättras av det. Inte ens de vita, ty den som förtrycker tvingas förneka sin egen mänsklighet i samma grad som han eller hon behandlar sitt offer som mindre värd än sig själv.

Detta vet Marlene van Niekerk och den explosiva kraften i hennes roman ligger i att hon inte bara förmedlar den insikten intellektuellt – hon får oss också att känna den i varje cell i kroppen.

För er som inte hann igenom hela boken kan jag rekommendera att läsa hela SvDs recension, där får ni en del svar och förklaringar. Recensionen hittar ni via denna länk.

I ärlighetens namn blev diskussionen om boken kort, men som vanligt passade vi på att njuta av god mat... igår med en doft av Medelhavet i restaurang Epicurés patio.

Här serverades god, men delvis svåräten pasta. För första dejten rekommenderas inte Frutti di Mare, men hos oss var det som alltid högt till taket och har man dessutom tillgång till baby våyservetter så är det inga problem.

Maten måste fotograferas innan det äts, man har ju ett ansvar som bloggare.
Eller hur N?

Jag var inte bättre själv (den enda av bilderna i detta inlägg som är min egen).

Glada och nöjda med mat och sällskap, även om boken inte riktigt föll i smaken.

På det hela taget en riktigt trevlig kväll, precis som det ska vara. Bilderna från kvällen är tagna av J.

Fallen av Joyce Carol Oates

Vårt bokfikargäng träffades igår på förmiddagen för att prata om boken Fallen av Joyce Carol Oates och äta amerikansk brunch. Mycket trevlig start på en helg!

Här är vi, en del av oss i  alla fall. Bilden tagen av J. 

Textkälla av vad boken handlar, som du kan läsa i kursiverad text nedan, hittar du här.

En man klättrar över skyddsräckena och kastar sig ut i Niagara-fallen. Han är nygift och har lämnat sin brud kvar i det stora hotellets bröllopssvit. Ariah Erskine, den övergivna, väntar i sju dagar och sju nätter vid fallen på besked om att hennes makes kropp har återfunnits. Ännu inte änka. Under hennes tröstlösa likvaka börjar en osannolik ny kärlekshistoria spira. Hon möter en förmögen jurist som blir betagen i hennes märkliga, världsfrämmande blick och tunna rödlätta hår. Det är så det hela börjar på 1950-talet med de mörkt olycksbådande fallen som bakgrund.

Ur omstörtande händelser utvecklar sig ett drama om föräldrar och deras barn, om hemligheter och synder, nertystade skandaler, rättegångar, mord och så småningom en sorts försoning.

Fallen är en virvlande och oroanderomanom den amerikanska familjen i kris, men också om miljöbrott och korruption i USA:s dunkla förflutna.

Våra tankar om boken
Vi var ganska så överrens om att boken var ganska tungläst och det var mycket text och handlingen var återhållsam.  Någon påpekade att bokens återhållsamhet speglade mycket huvudkaraktärens personlighet dvs. mycket kontrollerad utom när hon fick sina "Fuganfall" som jag tolkade som hysteriska utbrott.

Boken tar upp en del viktiga händelser i Amerikas historia som ex den i Love Canal och här kan ni läsa lite mer om den. Men det blir liksom inget riktigt avslut på just den historien. Däremot får barnen ett slags avslut med sin pappa i slutet av boken.

Själv ville jag skicka huvudkaraktären, Ariah, i terapi så hon kunde visa sina känslor mer och jag fick hopp om henne när hon träffade sin andra make. Ett hopp om henne som senare dog. Hon var och förblev lite "speciell".

Personligen är jag glad att jag äntligen har läst en bok av Joyce Carol Oates och bitvis var boken bra men lite väl mycket text och lite för lite handling.

Och här kommer lite om restaurangen vi var på Southern Kitchen. Men först lite bilder.

J tar för sig av brunchen

I väntar på att hugga in på maten hon lagt upp

Min tallrik... första rundan.

Ett gäng Bokfikare.

Häftig inredning!

Jamen det är så trevligt att träffas och äta och prata. Och en brunch är verkligen toppentrevligt! Det var en enkelt amerikansk brunch med äggröra, bacon, kycklingvingar, amerikanska pannkakor med sirap, fruktsallad, brownies med grädde, kaffe, juice, stekt potatis med mera. 

Maten var god. Inte sensationellt god men en bra brunchbuffé och stor del av behållningen var inredningen och den avslappnade stämningen. Och 125 kr och det går att äta sig ordentligt mätt eftersom en får ta hur mycket som helst är ju ett toppenpris. 

Det var det hela för den här gången och om ett tag kommer jag att lägga upp vilken bok som ska läsas till nästa träff.  Det blir en tjock och spännande bok minsann!

Señor Perigrino av Cecilia Samartin

Den 1 december träffades Bokfikarna igen för att äta gott, och prata om en bok förstås. Och dessutom hade vi nöjet att välkomna en ny medlem. Välkommen I!

Vi åt en underbar libanesisk brunchbuffé på Laziza i Malmö och upplevelsen blev ännu bättre av att N kunde guida oss genom maten och förklara hur man skulle kombinera maten för att få det på äkta libanesiskt vis (och att pepparkakor inte är särskilt typiskt för Libanon, men så i adventstider tyckte jag att det var ett trevligt inslag i den libanesiska buffén i alla fall!).

En bra sak med Bokfikarna är att det inte är hela världen om man inte har hunnit läsa hela boken till träffen. Visst blir det kanske lite tråkigt för de som faktiskt har gjort det och som måste passa sin tunga för att inte avslöja slutet för de andra, men det är inte så att vi får brist på samtalsämnen även om vi inte kan diskutera hela boken. 

När vi gled ifrån bokpratet den här gången hamnade vi i diskussioner om prioriteringar i livet, om stress och att leva enkelt, och om relationen mellan (vuxna) barn och föräldrar. Ibland märks det att vi är i olika faser i livet och att vi har en hel del erfarenheter att byta med varandra, och det gör våra träffar extra givande.

Boken som vi hade läst (eller i alla fall hade börjat läsa) till den här träffen var Señor Perigrino av Cecilia Samartin. En läsvärd bok som skildrade två personers liv, upplevelser och mötet mellan dem på ett fint sätt. Flera av de böcker vi har läst i Bokfikarna har varit sådana böcker; böcker som berör. De kanske inte hade gjort sig så bra som typiska förutsägbara Hollywood-filmer, men det är just det som är det fina med de här böckerna - lugna skildringar av människoöden som gör det mycket lättare att uppskatta sitt eget liv och de många saker som faktiskt går att glädja sig åt i vardagen.

Ok, amen av Nina Solomin

En tisdagkväll i oktober sågs fem av Bokfikarna på ytterligare en träff för att prata om senast lästa bok. Den här gången hade H hittat en restaurang till oss och det var en brasiliansk restaurang som heter A Meza Brasil. Det tog lite tid att få in maten men vilken mat! Det var verkligen jättegott! Är ni nyfikna på restaurangen, som finns i Malmö, har ni deras hemsida här.

Själv visste jag inte så mycket om brasiliansk mat men nu vet jag att svarta bönor är en av de vanligaste ingredienserna. Vill ni veta mera om Brasilien och maten där kan ni klicka er in här. Jag tycker alltid att det är roligt att lära mig mer om andra kulturer.

Utanför restaurangen finns utemöbler som är som konstverk

Kommer inte ihåg vad det var för mat med de som åt sa att det var jättegott!

Min mat som var fantastiskt god!

Svartböngryta med ris som H sa var smarrig

Vad tyckte vi om boken?

Inte riktigt alla hade läst boken men om någon har haft mycket att göra, varit sjuk eller nåt annat är det självklart att vi får komma på träffarna ändå! Vi träffas ju lika mycket för att det är trevligt och det ska inte vara någon press i att läsa en bok utan något trevligt och avkopplande. Sen är det alltid kul att prata böcker och det är ju därför vi har en bokcirkel. Och för att vi gillar mat och att fika. 

Vi som hade läst boken tyckte att den var lättläst, mycket intressant och lärorik. Vi fick lära oss mycket om chassiderna, de ultraortodoxa judarna. Vi kunde dra paralleller till andra religioner där det drar åt det mera extrema hållet av dem. Vi reflekterade över hur kvinnans roll var underordnad mannen men det är ju tyvärr så i stora delar av världen. Och det är ju inte okej någonstans.

Är du intresserad av religion och vill veta mera om just chassiderna är Ok, Amen en mycket lättläst bok som baserar sig på Nina Solomins egna upplevelser av att vara nära dem under en tid. 

Bildkälla

Om boken hämtat på Muntligt.se.

I Williamsburg i New York bor chassiderna, de ultraortodoxa judar som lätt känns igen på sina svarta rockar, långa skägg och tinninglockar. Chassiderna konserverar en gammal religiös värld och tillbakavisar det moderna västerländska samhällets värderingar och levnadssätt. Trots att de bor i hjärtat av en världsmetropol lever de mer eller mindre isolerade från sin omgivning.
När Nina Solomin flyttar till Williamsburg väcks hennes nyfikenhet på denna judiska kultur och den religiösa fanatismens mänskliga och sociala mekanismer. Mot alla odds lyckas hon efter månader av envist arbete hitta en spricka i deras mur mot omvärlden. Boken om hennes tid med chassiderna ger en unik inblick i en radikalt annorlunda kultur och mentalitet.
Nina Solomin är kulturjournalist och litteraturkritiker. Hon bodde i New York 1996-1998.
Textkälla

Nästa träff finns att hitta på vår FB sida som heter Bokfikarna. Det är bara att söka oss där för vi är en öppen grupp.

Text: Nina B