En solig lördagseftermiddag träffades vi Bokfikare på Cosmopolitan Café i Malmö för att diskutera boken Morgon i Jenin av Susan Abulhawa.
Susan Abulhawa gestaltar de mänskliga aspekterna på en av vår tids mest svårbearbetade politiska konflikter och visar på varje människas behov av ett hemland, sammanhang och trygghet.
Palestina 1940. Olivodlaren Yehya Abulheja lever som hans förfäder gjort före honom med sin familj i den rofyllda byn Ein Hod. Men när staten Israel utropas 1948 krossas friden i Ein Hod för all framtid och samtliga invånare tvingas bort ifrån sina fädernehem och flyttas till ett flyktingläger i Jenin. Yehya tvingas fly med sin hustru Basima och deras vuxna söner Hasan och Darweesh. Under flykten rycks Yehyas barnbarn Ismael ur sin mor Dalias famn av en judisk soldat som överlämnar gossen i gåva till sin svårt traumatiserade hustru, en överlevare från Förintelsen. Lille Ismael växer upp som David Avaram och kommer som israelisk soldat att slåss mot sin biologiska familj.
Boken skildrar hur det kan vara att växa upp i ett flyktingläger och redan i början av sitt liv se sin framtid inom lägrets kontrollerade gränser. Att bo i ett avspärrat område där man, om man passerar gränsen om så endast för att se något nytt, riskerar livet. Att alltid ha grannen inpå, med endast axelbrett avstånd mellan husen. Att finna styrka i sina närmaste, familjekänsla i samvaron och i vissa fall inte kunna tänka sig en framtid utanför den trygghet i oroligheterna som avspärrningen innebär.
För en annan förefaller det svårt att leva ett "normalt" liv under dessa förutsättning. Men kanske är det så, som vi Bokfikare diskuterade över en kopp rykande kaffe, att man inte förstår det "onormala" förrän man släpps fri i världen utanför. Hur man i en helt annat värld, i detta fall USA, förlorar sitt sammanhang och den man är eller var.
Morgon i Jenin är en bok som jag tyckte mycket om, som väckte tankar och som nog kommer att finnas i minnet lång tid framöver. Morgon i Jenin rekommenderas varmt, liksom ett besök på Cosmopolitan Café.
Boken får 4 kaffekoppar fulla av starkt espresso alternativt 5 koppar svenskt bryggkaffe av mig.
Palestina 1940. Olivodlaren Yehya Abulheja lever som hans förfäder gjort före honom med sin familj i den rofyllda byn Ein Hod. Men när staten Israel utropas 1948 krossas friden i Ein Hod för all framtid och samtliga invånare tvingas bort ifrån sina fädernehem och flyttas till ett flyktingläger i Jenin. Yehya tvingas fly med sin hustru Basima och deras vuxna söner Hasan och Darweesh. Under flykten rycks Yehyas barnbarn Ismael ur sin mor Dalias famn av en judisk soldat som överlämnar gossen i gåva till sin svårt traumatiserade hustru, en överlevare från Förintelsen. Lille Ismael växer upp som David Avaram och kommer som israelisk soldat att slåss mot sin biologiska familj.
I flyktinglägret i Jenin föder Hasans hustru Dalia ytterligare ett barn, dottern Amal som är bokens egentliga berättare. Amal överlever med nöd och näppe sexdagarskriget 1967 gömd i ett skyddsrum och hamnar så småningom i en flickskola i östra Jerusalem där hon får sin utbildning, för alltid skild från sin familj. När den israelisk-palestinska konflikten når sitt crescendo 1982 förlorar Amal i stort sett alla hon älskar i kriget i Libanon. Hon tvingas fly till USA och uppfostrar på egen hand sin nyfödda dotter Sara och skapar sig en egen tillvaro.
När Amal, många år senare, får besök i USA av en israelisk man vid namn David, på jakt efter sin rätta identitet, knyts de lösa trådarna i väven ihop och hon väljer att återvända till Mellanöstern med sin dotter. Tillsammans upptäcker de ett splittrat hemland som kanske aldrig mer blir sig likt.
Källa: Bokus
Boken skildrar hur det kan vara att växa upp i ett flyktingläger och redan i början av sitt liv se sin framtid inom lägrets kontrollerade gränser. Att bo i ett avspärrat område där man, om man passerar gränsen om så endast för att se något nytt, riskerar livet. Att alltid ha grannen inpå, med endast axelbrett avstånd mellan husen. Att finna styrka i sina närmaste, familjekänsla i samvaron och i vissa fall inte kunna tänka sig en framtid utanför den trygghet i oroligheterna som avspärrningen innebär.
För en annan förefaller det svårt att leva ett "normalt" liv under dessa förutsättning. Men kanske är det så, som vi Bokfikare diskuterade över en kopp rykande kaffe, att man inte förstår det "onormala" förrän man släpps fri i världen utanför. Hur man i en helt annat värld, i detta fall USA, förlorar sitt sammanhang och den man är eller var.
Morgon i Jenin är en bok som jag tyckte mycket om, som väckte tankar och som nog kommer att finnas i minnet lång tid framöver. Morgon i Jenin rekommenderas varmt, liksom ett besök på Cosmopolitan Café.
Boken får 4 kaffekoppar fulla av starkt espresso alternativt 5 koppar svenskt bryggkaffe av mig.
