Khaled Hosseini - "Och bergen svarade"

I det härliga sommarvädret träffades Bokfikarna igen sista helgen i april. Den här gången var det Lund och inte Malmö som stod värd för träffen, och för första gången på länge var hela gruppen samlad. Vi träffades hemma hos mig, H, för att äta lunch i grönskan inne på Lunds största innergård.
Till en smarrig lax- och spenatpaj uppdaterade vi varandra kring vad som har hänt i våra liv sedan sist och när efterrätten, "Lyxröra med jordgubbar och lemon curd", kom fram började vi prata om boken vi hade läst inför idag, Khaled Hosseinis bok "Och bergen svarade.

En fantastiskt mysig innergård och solen sken!

H bjöd på god mat och en härlig efterätt

På Adlibris hemsida står följande om boken:

Efter framgångarna med Flyga Drake och Tusen strålande solar är Khaled Hosseini aktuell med en ny bok - en gripande släktberättelse om hur de beslut vi människor fattar påverkar historien för evigt. Syskonen Pari och Abdullah lever i den fattiga byn Shadbagh i Afghanistan. När fadern inte längre kan försörja den växande familjen väljer han att - till Abdullahs stora förtvivlan - sälja Pari till en familj i Kabul. Syskonens saknad efter varandra ekar genom tid och rum, men den dag de äntligen återförenas är det kanske redan för sent? Och bergen svarade är romanen som hela världen väntat på. Khaled Hosseini har skrivit en hjärtslitande familjesaga om föräldrar och barn och bröder och systrar. Människor som älskar, sviker och förlåter, som är i stånd att döda men också att ge sina liv för varandra.

Vi Bokfikare var överens om att "Och bergen svarade" är en läsvärd bok, även om vi inte tycker den är lika bra som Khaled Hosseinis tidigare böcker. Sättet han beskriver karaktärerna på gör att de känns trovärdiga och vi tvivlar inte på att historien skulle kunna vara sann, eller bli sann.
Däremot tyckte vi att det var svårt att hänga med när historien bytte berättare; det tog ett tag att förstå vem det var som var huvudperson i varje nytt kapitel och hur kapitlet passade in i helheten. Många livsöden berördes lite för lite, eller inte alls, och vi förstod att vi hade olika bilder av vad som hade hänt dessa personer. Att så många frågor lämnas obesvarade kan nog upplevas som negativt om man läser boken själv och inte har någon att diskutera den med, men för oss Bokfikare gav det upphov till intressanta diskussioner när vi kunde dela våra egna tolkningar av vad som hade hänt med varandra.

Sammantaget var det här en lyckad läsperiod i Bokfikarna. En helt okej bok och en Bokfikarträff med god mat (om jag får säga det själv!) och härligt sällskap i ett grönskande Lund.

Maria Dueñas - Tiden där emellan

I slutet av januari trotsade ett gäng tappra bokfikare både kylan och mörkret för att mötas upp på restaurangen El Patio på Östra Förstadsgatan. Maten var god, sällskapet trevlig och den goda spanska maten passade alldeles utmärkt för att värma upp oss inför kvällen samtalsämne, Maria Dueñas debutroman ”Tiden där emellan”.

María Dueñas debutroman är mycket njutbar. ”Tiden där emellan” skildrar en del av Spaniens historia under 30-talets inbördeskrig och under Andra Världskriget. Till stor del handlar det om den politiska historien. Researchen är så väl sammansmält med berättelsen att man med lätthet förflyttas till en annan epok, andra världar: exilkolonins obesvärade societetsliv i Tétouan, fjärran från det hungrande Spanien, ett Madrid genomkorsat av spioner och hemliga agenter under krigsåren, Lissabon som fond för ett rafflande uppdrag för den brittiska underrättelsetjänsten.
I centrum står Sira, sömmerska från Madrid, som lämnar allt för en stormig förälskelse, men övergiven i Marocko tvingas bygga upp en ny tillvaro som modesömmerska. I Andra Världskrigets hotande skugga blir hon spion för britterna och återvänder till Madrid under nytt namn. Där syr hon för de högt uppsatta nazisternas fruar. På oskyldiga klädmönster smugglar hon ut information, sydd i form av morsekod.

Recensionen ovan, är tagen från Litteraturmagasinet.

Textkälla

God mat

Åh, så gott!

Två av våra fina bokfikare

Vad ansåg då vi om boken?

Diskussionen handlade mestadels om Sira, den unga huvudkaraktären, och hennes levnadsöde före, under och efter spanska inbördeskriget. Då vi först får lära känna den unga Sira är honom förlovad med en tråkig svärmorsdröm, tills hon träffar den passionerade Ramiro och hennes liv vänds upp och ned. En oväntad gåva från hennes ditills okände far, ett förskott på arvet som han uttrycker det, möjliggör en förändring i Siras liv. 

Förändringen blir total. Från att leva en enkel tillvaro med sin mor som assistent åt en sömmerska i Madrid, blir tillvaron en ny, exotisk och utsvävande upplevelse, som dock visar sig vara ohållbar i längden. Till slut trillar korthuset samman och Sira upptäcker att hon befinner sig i Marocko, lämnad och övergiven av Ramon, sjuk, skuldsatt upp över öronen och till råga på allt – gravid. Vi var alla rörande överrens om att man kunde känna igen sig i den unga Sira och hennes ovillkorliga och totala tillit till Ramiro, vilket i slutändan visade sig leda till en förkastlig slutsituation. Vi har ju alla varit unga och dumma i vår ungdom. Nu är vi tack och lov lastgamla, snustorra och mycket mycket kloka J

Överlag så var åsikterna delade angående boken och dess läsvärdhet. Fina och målande porträtt av vardagliga människor skapar en igenkänningsfaktor som bitvis kunde får en att le stort, medan vissa delar i handlingen kunde upplevas som lite ”too much”. Jag ger boken 3 tortillas av 5. Den är läsvärd, men det är ingen Jane Austin. Är dock nyfiken på vad Maria Dueñas kan åstadkomma i framtiden, då jag uppskattade språkbruket och flytet i berättelsen.

Det var som vanligt en mysig bokträff och vi ser framemot nästa!

Caitlin Moran - Konsten att vara kvinna

Träffen i det här inlägget var förrförra träffen. Lite försening bara:)

Den här gången träffades vi på Bee Kök&Bar, ett mysigt ställe med god mat och bra service. Bee Kök&Bar ligger i bistro La Couronnes gamla lokaler på Södra Förstadsgatan. Tanken är att några minnen från La Couronnes ska finnas kvar (det finns t.ex. några av den gamla bistrons maträtter på menyn) men samtidigt vill man att gästerna ska kunna känna igen konceptet med Bee (god mat i trevlig och, framför allt, tolerant atmosfär. 

Stället är ”straightfriendly”, ett uttryck som ska påminna alla om att vi inte behöver dela in människor i fack). Inspirationen till menyn kommer från Västkusten men även från Frankrike, Italien och Belgien. Man får riklig med mat på tallriken och det finns maträtter för både den lilla och den stora hungern. Recepten ska spegla genuin husmanskost med en känsla av ”mormors kök” och råvarorna är närproducerade i största möjliga mån.

Här kommer lite bilder:

Till boken:

Med Konsten att vara kvinna har Caitlin Moran skapat en självbiografisk användarmanual för livet som kvinna. På ett humoristiskt sätt varvar hon berättelser ur sitt eget liv med slutsatser hon har dragit och råd till läsaren. Alla möjliga fenomen som en kvinna kan tänkas uppleva är avhandlade i boken: uppväxten med en syster som man inte alltid drar jämt med, menstruation, otillräcklig information kring kroppens utveckling från föräldrarna, förälskelse, ångest över sin kropp, sex, sexism, feminism, mode, mannen med stort M, barn, abort, inspirationskällor, osv. 

Moran går i Simone de Beauvoirs fotspår och visar oss att vi sannerligen inte föds som kvinnor utan att det är en roll som vi växer in i. Växtvärken kan vara jobbig och det finns en del motstånd längs vägen men Moran visar att det kan finnas inspirationskällor där man minst anar det.

Vi tyckte allihopa om boken; den är ganska lättläst fast språket är rikt på metaforer; det tar några sidor men sen har man vant sig vid Morans stil. Vi konstaterade att boken nog mest riktar sig till heterosexuella kvinnor, eller, bättre sagt, heterosexuella kvinnor får mest behållning av den. Det är kanske inte så konstigt med tanke på att Moran skriver specifikt om sina egna upplevelser. 

Vi pratade också om hur det är att läsa en bok som behandlar inte bara en viss tid utan också en viss tid på en viss plats, i det här fallet England. Moran har förstås påverkats av sin omgivning med dess specifika normer och värderingar och det har till följd att vi som har en annan kulturell bakgrund inte kan känna igen oss i vissa delar av boken. Till sist pratade vi om Morans frispråkighet, framför allt i kapitlet om abort som skiljer sig från den gängse diskursen kring ämnet.

Det blev ett bra betyg för både Caitlin Moran och Bee Kök&Bar.

Vid pennan /Isabella

Nästa bokträff är på gång

Hej alla i sommarvärmen!

Nästa gång vi ses ska vi ha läst "En man som heter Ove" av Fredrik Backman och vad den handlar om kan ni läsa här. Jag har börjat läsa den och den verkar både rolig och manar till lite eftertanke. 

Vi ska träffas den 11 augusti kl.14.00 men var någonstans är inte riktigt bestämt så fort jag vet det så uppdaterar jag inlägget med infon. 

Bildkälla

Ha det så fint sålänge!

Paradisoffer och restaurang Mosaik

I torsdags hade vi en bokträff på restaurang Mosaik och eftersom jag glömde bort att fotografera så mycket som jag brukar blev det ingen bild på restaurangen och väldigt dåligt med bilder överlag hela kvällen. Jag är ledsen för det och lovar bot och bättring till nästa gång. Men klicka här så kommer ni till restaurangens hemsida.

Och innan jag skriver mer vill jag hälsa våra två nya bokcirkelmedlemmar välkomna! Himla roligt att ni dök upp och jag hoppas att ni kommer fler gånger!

Mosaik är en mycket trevlig restaurang och det fanns otroligt många maträtter att välja på eftersom det var tappas. Även om vi ställde oss lite undrande till att det under nordafrikanska rätter fanns libanesisk mat och en fisk med ett holländskt namn men, men vi är inte av den petiga sorten så vi lämnade det därhän. Maten var riktigt, riktigt god och jag, och jag tror att jag talar för de flesta, av oss rekommenderar er å det varmaste att gå dit att äta om ni är i Malmö.

En av oss hade sitt lilla barn på 9 månader med sig och det fanns hiss till andra våningen, barnstol fanns att låna och gott om plats till både vagn och barnstolar. Bra. Det enda som störde oss var att det var dålig akustik och det var svårt att höra vad alla sa eftersom det blev så mycket sorl. Min fisk var en aning torr men det vägdes upp av de otroligt och galet goda zuccinibiffarna med mynta. Ah, så gott!

Nordafrikansk fisk med holländskt namn

Här kan ni läsa vad boken Paradisoffer handlar om. 

Vi var rörande överens om att boken var mycket bra och otroligt spännande! En av de nya medlemmarna hade läst alla Kristina Ohlssons böcker och hon rekommenderar dem allihop. Personligen tyckte jag att den var extra bra eftersom jag tyckte att den var ganska så nyanserad i fråga om terroristämnet. Överraskningsmomentet i boken var att att den som låg bakom hoten var en högst oväntad person och det är härligt när en inte kan räkna ut vem det är som är boven i dramat. 

Sen blev jag nyfiken på hur det ska gå för personerna som var med i Paradisoffer så jag tror att jag kommer att läsa de andra böckerna Kristina har skrivit eftersom de finns med även där. Jag vill ju veta hur det går med Eden och om hon kan göra upp med det förflutna. 

Massor av god mat

Det var det hela för den här gången och är det någon av bokfikarna som vill tillägga något eller någon annan som vill fråga eller har en åsikt är ni välkomna att kommentera. Nu ska jag cykla till stranden för det är helt awasome sommarväder idag!

Nästa bok och tillfälle när vi ska ses återkommer vi med inom en snar framtid!

PS. Under kvällen verkar det som vår bokcirkel utvecklar ett visst intresse för att sticka..och den som inte gillar det kan spela piano..hmmm...mer om det framöver *spänningen stiger* DS. 

Text skriven av Nina som har en egen blogg här om ni blir nyfikna:)

Nästa bok och träff - Paradisoffer

Vi hade en bokträff i fredags och inlägget kommer så fort den som "höll i" träffen har skrivit det. Vi turas nämligen om att ha ansvar för träffarna och skriva inlägg och det är ett bra upplägg, tycker jag. Men i väntan på det inlägget kommer här nästa bok vi ska läsa och vi ska ses den 10 juli kl.17.30 och var vi ska ses återkommer jag med!

Bildkälla

Ha en skön dag!

Agaat av Marlene van Niekerk

Efter regnet kommer, i vårt fall, en skön vårkväll på en mysig innergård där vi i gott sällskap avnjöt god mat. Det låter väl inte helt fel?!

Igår sammanstrålade nämligen vi Bokfikare för att prata om boken Agaat av Marlene van Niekerk. Som vanligt blev det mycket prat om annat än boken med, men det blir ofta så och vad för det, det primära syftet (tror jag talar för oss alla) är ju trots allt att ha trevligt.

Agaat är en bok på cirka 700 sidor som många av oss hade svårt att komma in i, och kanske är det som J kommenterade, att det är först efter sisådär 400 sidor som boken blir riktigt intressant. Då inleds den tredje berättelsen, nämligen den om hur allting egentligen började. Den sista delen av boken får en att omvärdera vissa tidigare känslor, och få förståelse för och till viss del även sympatisera med karaktärernas uppträdande. Språket gillades, även om Fru Millas egna dagboksanteckningar kändes något röriga och ibland kunde skummas genom. Själv hängde jag upp mig på att författaren, eller översättaren, envisades med att skriva hn istället för hon, ilket var synd för det hindrade mig stundtals från att njuta.

Så här skriver SvD om boken:

Sydafrikanska Marlene van Niekerks ”Agaat” är en allegorisk, poetisk och grymt realistisk berättelse om apartheid och om hur detta omänskliga system ristades in i själen hos de människor som levde under det. Ingen undgick att skadas, märkas och fjättras av det. Inte ens de vita, ty den som förtrycker tvingas förneka sin egen mänsklighet i samma grad som han eller hon behandlar sitt offer som mindre värd än sig själv.

Detta vet Marlene van Niekerk och den explosiva kraften i hennes roman ligger i att hon inte bara förmedlar den insikten intellektuellt – hon får oss också att känna den i varje cell i kroppen.

För er som inte hann igenom hela boken kan jag rekommendera att läsa hela SvDs recension, där får ni en del svar och förklaringar. Recensionen hittar ni via denna länk.

I ärlighetens namn blev diskussionen om boken kort, men som vanligt passade vi på att njuta av god mat... igår med en doft av Medelhavet i restaurang Epicurés patio.

Här serverades god, men delvis svåräten pasta. För första dejten rekommenderas inte Frutti di Mare, men hos oss var det som alltid högt till taket och har man dessutom tillgång till baby våyservetter så är det inga problem.

Maten måste fotograferas innan det äts, man har ju ett ansvar som bloggare.
Eller hur N?

Jag var inte bättre själv (den enda av bilderna i detta inlägg som är min egen).

Glada och nöjda med mat och sällskap, även om boken inte riktigt föll i smaken.

På det hela taget en riktigt trevlig kväll, precis som det ska vara. Bilderna från kvällen är tagna av J.