Agaat av Marlene van Niekerk

Efter regnet kommer, i vårt fall, en skön vårkväll på en mysig innergård där vi i gott sällskap avnjöt god mat. Det låter väl inte helt fel?!

Igår sammanstrålade nämligen vi Bokfikare för att prata om boken Agaat av Marlene van Niekerk. Som vanligt blev det mycket prat om annat än boken med, men det blir ofta så och vad för det, det primära syftet (tror jag talar för oss alla) är ju trots allt att ha trevligt.

Agaat är en bok på cirka 700 sidor som många av oss hade svårt att komma in i, och kanske är det som J kommenterade, att det är först efter sisådär 400 sidor som boken blir riktigt intressant. Då inleds den tredje berättelsen, nämligen den om hur allting egentligen började. Den sista delen av boken får en att omvärdera vissa tidigare känslor, och få förståelse för och till viss del även sympatisera med karaktärernas uppträdande. Språket gillades, även om Fru Millas egna dagboksanteckningar kändes något röriga och ibland kunde skummas genom. Själv hängde jag upp mig på att författaren, eller översättaren, envisades med att skriva hn istället för hon, ilket var synd för det hindrade mig stundtals från att njuta.

Så här skriver SvD om boken:

Sydafrikanska Marlene van Niekerks ”Agaat” är en allegorisk, poetisk och grymt realistisk berättelse om apartheid och om hur detta omänskliga system ristades in i själen hos de människor som levde under det. Ingen undgick att skadas, märkas och fjättras av det. Inte ens de vita, ty den som förtrycker tvingas förneka sin egen mänsklighet i samma grad som han eller hon behandlar sitt offer som mindre värd än sig själv.

Detta vet Marlene van Niekerk och den explosiva kraften i hennes roman ligger i att hon inte bara förmedlar den insikten intellektuellt – hon får oss också att känna den i varje cell i kroppen.

För er som inte hann igenom hela boken kan jag rekommendera att läsa hela SvDs recension, där får ni en del svar och förklaringar. Recensionen hittar ni via denna länk.

I ärlighetens namn blev diskussionen om boken kort, men som vanligt passade vi på att njuta av god mat... igår med en doft av Medelhavet i restaurang Epicurés patio.

Här serverades god, men delvis svåräten pasta. För första dejten rekommenderas inte Frutti di Mare, men hos oss var det som alltid högt till taket och har man dessutom tillgång till baby våyservetter så är det inga problem.

Maten måste fotograferas innan det äts, man har ju ett ansvar som bloggare.
Eller hur N?

Jag var inte bättre själv (den enda av bilderna i detta inlägg som är min egen).

Glada och nöjda med mat och sällskap, även om boken inte riktigt föll i smaken.

På det hela taget en riktigt trevlig kväll, precis som det ska vara. Bilderna från kvällen är tagna av J.