Caitlin Moran - Konsten att vara kvinna

Träffen i det här inlägget var förrförra träffen. Lite försening bara:)

Den här gången träffades vi på Bee Kök&Bar, ett mysigt ställe med god mat och bra service. Bee Kök&Bar ligger i bistro La Couronnes gamla lokaler på Södra Förstadsgatan. Tanken är att några minnen från La Couronnes ska finnas kvar (det finns t.ex. några av den gamla bistrons maträtter på menyn) men samtidigt vill man att gästerna ska kunna känna igen konceptet med Bee (god mat i trevlig och, framför allt, tolerant atmosfär. 

Stället är ”straightfriendly”, ett uttryck som ska påminna alla om att vi inte behöver dela in människor i fack). Inspirationen till menyn kommer från Västkusten men även från Frankrike, Italien och Belgien. Man får riklig med mat på tallriken och det finns maträtter för både den lilla och den stora hungern. Recepten ska spegla genuin husmanskost med en känsla av ”mormors kök” och råvarorna är närproducerade i största möjliga mån.

Här kommer lite bilder:

Till boken:

Med Konsten att vara kvinna har Caitlin Moran skapat en självbiografisk användarmanual för livet som kvinna. På ett humoristiskt sätt varvar hon berättelser ur sitt eget liv med slutsatser hon har dragit och råd till läsaren. Alla möjliga fenomen som en kvinna kan tänkas uppleva är avhandlade i boken: uppväxten med en syster som man inte alltid drar jämt med, menstruation, otillräcklig information kring kroppens utveckling från föräldrarna, förälskelse, ångest över sin kropp, sex, sexism, feminism, mode, mannen med stort M, barn, abort, inspirationskällor, osv. 

Moran går i Simone de Beauvoirs fotspår och visar oss att vi sannerligen inte föds som kvinnor utan att det är en roll som vi växer in i. Växtvärken kan vara jobbig och det finns en del motstånd längs vägen men Moran visar att det kan finnas inspirationskällor där man minst anar det.

Vi tyckte allihopa om boken; den är ganska lättläst fast språket är rikt på metaforer; det tar några sidor men sen har man vant sig vid Morans stil. Vi konstaterade att boken nog mest riktar sig till heterosexuella kvinnor, eller, bättre sagt, heterosexuella kvinnor får mest behållning av den. Det är kanske inte så konstigt med tanke på att Moran skriver specifikt om sina egna upplevelser. 

Vi pratade också om hur det är att läsa en bok som behandlar inte bara en viss tid utan också en viss tid på en viss plats, i det här fallet England. Moran har förstås påverkats av sin omgivning med dess specifika normer och värderingar och det har till följd att vi som har en annan kulturell bakgrund inte kan känna igen oss i vissa delar av boken. Till sist pratade vi om Morans frispråkighet, framför allt i kapitlet om abort som skiljer sig från den gängse diskursen kring ämnet.

Det blev ett bra betyg för både Caitlin Moran och Bee Kök&Bar.

Vid pennan /Isabella

Nästa bokträff är på gång

Hej alla i sommarvärmen!

Nästa gång vi ses ska vi ha läst "En man som heter Ove" av Fredrik Backman och vad den handlar om kan ni läsa här. Jag har börjat läsa den och den verkar både rolig och manar till lite eftertanke. 

Vi ska träffas den 11 augusti kl.14.00 men var någonstans är inte riktigt bestämt så fort jag vet det så uppdaterar jag inlägget med infon. 

Bildkälla

Ha det så fint sålänge!

Paradisoffer och restaurang Mosaik

I torsdags hade vi en bokträff på restaurang Mosaik och eftersom jag glömde bort att fotografera så mycket som jag brukar blev det ingen bild på restaurangen och väldigt dåligt med bilder överlag hela kvällen. Jag är ledsen för det och lovar bot och bättring till nästa gång. Men klicka här så kommer ni till restaurangens hemsida.

Och innan jag skriver mer vill jag hälsa våra två nya bokcirkelmedlemmar välkomna! Himla roligt att ni dök upp och jag hoppas att ni kommer fler gånger!

Mosaik är en mycket trevlig restaurang och det fanns otroligt många maträtter att välja på eftersom det var tappas. Även om vi ställde oss lite undrande till att det under nordafrikanska rätter fanns libanesisk mat och en fisk med ett holländskt namn men, men vi är inte av den petiga sorten så vi lämnade det därhän. Maten var riktigt, riktigt god och jag, och jag tror att jag talar för de flesta, av oss rekommenderar er å det varmaste att gå dit att äta om ni är i Malmö.

En av oss hade sitt lilla barn på 9 månader med sig och det fanns hiss till andra våningen, barnstol fanns att låna och gott om plats till både vagn och barnstolar. Bra. Det enda som störde oss var att det var dålig akustik och det var svårt att höra vad alla sa eftersom det blev så mycket sorl. Min fisk var en aning torr men det vägdes upp av de otroligt och galet goda zuccinibiffarna med mynta. Ah, så gott!

Nordafrikansk fisk med holländskt namn

Här kan ni läsa vad boken Paradisoffer handlar om. 

Vi var rörande överens om att boken var mycket bra och otroligt spännande! En av de nya medlemmarna hade läst alla Kristina Ohlssons böcker och hon rekommenderar dem allihop. Personligen tyckte jag att den var extra bra eftersom jag tyckte att den var ganska så nyanserad i fråga om terroristämnet. Överraskningsmomentet i boken var att att den som låg bakom hoten var en högst oväntad person och det är härligt när en inte kan räkna ut vem det är som är boven i dramat. 

Sen blev jag nyfiken på hur det ska gå för personerna som var med i Paradisoffer så jag tror att jag kommer att läsa de andra böckerna Kristina har skrivit eftersom de finns med även där. Jag vill ju veta hur det går med Eden och om hon kan göra upp med det förflutna. 

Massor av god mat

Det var det hela för den här gången och är det någon av bokfikarna som vill tillägga något eller någon annan som vill fråga eller har en åsikt är ni välkomna att kommentera. Nu ska jag cykla till stranden för det är helt awasome sommarväder idag!

Nästa bok och tillfälle när vi ska ses återkommer vi med inom en snar framtid!

PS. Under kvällen verkar det som vår bokcirkel utvecklar ett visst intresse för att sticka..och den som inte gillar det kan spela piano..hmmm...mer om det framöver *spänningen stiger* DS. 

Text skriven av Nina som har en egen blogg här om ni blir nyfikna:)

Nästa bok och träff - Paradisoffer

Vi hade en bokträff i fredags och inlägget kommer så fort den som "höll i" träffen har skrivit det. Vi turas nämligen om att ha ansvar för träffarna och skriva inlägg och det är ett bra upplägg, tycker jag. Men i väntan på det inlägget kommer här nästa bok vi ska läsa och vi ska ses den 10 juli kl.17.30 och var vi ska ses återkommer jag med!

Bildkälla

Ha en skön dag!

Agaat av Marlene van Niekerk

Efter regnet kommer, i vårt fall, en skön vårkväll på en mysig innergård där vi i gott sällskap avnjöt god mat. Det låter väl inte helt fel?!

Igår sammanstrålade nämligen vi Bokfikare för att prata om boken Agaat av Marlene van Niekerk. Som vanligt blev det mycket prat om annat än boken med, men det blir ofta så och vad för det, det primära syftet (tror jag talar för oss alla) är ju trots allt att ha trevligt.

Agaat är en bok på cirka 700 sidor som många av oss hade svårt att komma in i, och kanske är det som J kommenterade, att det är först efter sisådär 400 sidor som boken blir riktigt intressant. Då inleds den tredje berättelsen, nämligen den om hur allting egentligen började. Den sista delen av boken får en att omvärdera vissa tidigare känslor, och få förståelse för och till viss del även sympatisera med karaktärernas uppträdande. Språket gillades, även om Fru Millas egna dagboksanteckningar kändes något röriga och ibland kunde skummas genom. Själv hängde jag upp mig på att författaren, eller översättaren, envisades med att skriva hn istället för hon, ilket var synd för det hindrade mig stundtals från att njuta.

Så här skriver SvD om boken:

Sydafrikanska Marlene van Niekerks ”Agaat” är en allegorisk, poetisk och grymt realistisk berättelse om apartheid och om hur detta omänskliga system ristades in i själen hos de människor som levde under det. Ingen undgick att skadas, märkas och fjättras av det. Inte ens de vita, ty den som förtrycker tvingas förneka sin egen mänsklighet i samma grad som han eller hon behandlar sitt offer som mindre värd än sig själv.

Detta vet Marlene van Niekerk och den explosiva kraften i hennes roman ligger i att hon inte bara förmedlar den insikten intellektuellt – hon får oss också att känna den i varje cell i kroppen.

För er som inte hann igenom hela boken kan jag rekommendera att läsa hela SvDs recension, där får ni en del svar och förklaringar. Recensionen hittar ni via denna länk.

I ärlighetens namn blev diskussionen om boken kort, men som vanligt passade vi på att njuta av god mat... igår med en doft av Medelhavet i restaurang Epicurés patio.

Här serverades god, men delvis svåräten pasta. För första dejten rekommenderas inte Frutti di Mare, men hos oss var det som alltid högt till taket och har man dessutom tillgång till baby våyservetter så är det inga problem.

Maten måste fotograferas innan det äts, man har ju ett ansvar som bloggare.
Eller hur N?

Jag var inte bättre själv (den enda av bilderna i detta inlägg som är min egen).

Glada och nöjda med mat och sällskap, även om boken inte riktigt föll i smaken.

På det hela taget en riktigt trevlig kväll, precis som det ska vara. Bilderna från kvällen är tagna av J.

Fallen av Joyce Carol Oates

Vårt bokfikargäng träffades igår på förmiddagen för att prata om boken Fallen av Joyce Carol Oates och äta amerikansk brunch. Mycket trevlig start på en helg!

Här är vi, en del av oss i  alla fall. Bilden tagen av J. 

Textkälla av vad boken handlar, som du kan läsa i kursiverad text nedan, hittar du här.

En man klättrar över skyddsräckena och kastar sig ut i Niagara-fallen. Han är nygift och har lämnat sin brud kvar i det stora hotellets bröllopssvit. Ariah Erskine, den övergivna, väntar i sju dagar och sju nätter vid fallen på besked om att hennes makes kropp har återfunnits. Ännu inte änka. Under hennes tröstlösa likvaka börjar en osannolik ny kärlekshistoria spira. Hon möter en förmögen jurist som blir betagen i hennes märkliga, världsfrämmande blick och tunna rödlätta hår. Det är så det hela börjar på 1950-talet med de mörkt olycksbådande fallen som bakgrund.

Ur omstörtande händelser utvecklar sig ett drama om föräldrar och deras barn, om hemligheter och synder, nertystade skandaler, rättegångar, mord och så småningom en sorts försoning.

Fallen är en virvlande och oroanderomanom den amerikanska familjen i kris, men också om miljöbrott och korruption i USA:s dunkla förflutna.

Våra tankar om boken
Vi var ganska så överrens om att boken var ganska tungläst och det var mycket text och handlingen var återhållsam.  Någon påpekade att bokens återhållsamhet speglade mycket huvudkaraktärens personlighet dvs. mycket kontrollerad utom när hon fick sina "Fuganfall" som jag tolkade som hysteriska utbrott.

Boken tar upp en del viktiga händelser i Amerikas historia som ex den i Love Canal och här kan ni läsa lite mer om den. Men det blir liksom inget riktigt avslut på just den historien. Däremot får barnen ett slags avslut med sin pappa i slutet av boken.

Själv ville jag skicka huvudkaraktären, Ariah, i terapi så hon kunde visa sina känslor mer och jag fick hopp om henne när hon träffade sin andra make. Ett hopp om henne som senare dog. Hon var och förblev lite "speciell".

Personligen är jag glad att jag äntligen har läst en bok av Joyce Carol Oates och bitvis var boken bra men lite väl mycket text och lite för lite handling.

Och här kommer lite om restaurangen vi var på Southern Kitchen. Men först lite bilder.

J tar för sig av brunchen

I väntar på att hugga in på maten hon lagt upp

Min tallrik... första rundan.

Ett gäng Bokfikare.

Häftig inredning!

Jamen det är så trevligt att träffas och äta och prata. Och en brunch är verkligen toppentrevligt! Det var en enkelt amerikansk brunch med äggröra, bacon, kycklingvingar, amerikanska pannkakor med sirap, fruktsallad, brownies med grädde, kaffe, juice, stekt potatis med mera. 

Maten var god. Inte sensationellt god men en bra brunchbuffé och stor del av behållningen var inredningen och den avslappnade stämningen. Och 125 kr och det går att äta sig ordentligt mätt eftersom en får ta hur mycket som helst är ju ett toppenpris. 

Det var det hela för den här gången och om ett tag kommer jag att lägga upp vilken bok som ska läsas till nästa träff.  Det blir en tjock och spännande bok minsann!

Señor Perigrino av Cecilia Samartin

Den 1 december träffades Bokfikarna igen för att äta gott, och prata om en bok förstås. Och dessutom hade vi nöjet att välkomna en ny medlem. Välkommen I!

Vi åt en underbar libanesisk brunchbuffé på Laziza i Malmö och upplevelsen blev ännu bättre av att N kunde guida oss genom maten och förklara hur man skulle kombinera maten för att få det på äkta libanesiskt vis (och att pepparkakor inte är särskilt typiskt för Libanon, men så i adventstider tyckte jag att det var ett trevligt inslag i den libanesiska buffén i alla fall!).

En bra sak med Bokfikarna är att det inte är hela världen om man inte har hunnit läsa hela boken till träffen. Visst blir det kanske lite tråkigt för de som faktiskt har gjort det och som måste passa sin tunga för att inte avslöja slutet för de andra, men det är inte så att vi får brist på samtalsämnen även om vi inte kan diskutera hela boken. 

När vi gled ifrån bokpratet den här gången hamnade vi i diskussioner om prioriteringar i livet, om stress och att leva enkelt, och om relationen mellan (vuxna) barn och föräldrar. Ibland märks det att vi är i olika faser i livet och att vi har en hel del erfarenheter att byta med varandra, och det gör våra träffar extra givande.

Boken som vi hade läst (eller i alla fall hade börjat läsa) till den här träffen var Señor Perigrino av Cecilia Samartin. En läsvärd bok som skildrade två personers liv, upplevelser och mötet mellan dem på ett fint sätt. Flera av de böcker vi har läst i Bokfikarna har varit sådana böcker; böcker som berör. De kanske inte hade gjort sig så bra som typiska förutsägbara Hollywood-filmer, men det är just det som är det fina med de här böckerna - lugna skildringar av människoöden som gör det mycket lättare att uppskatta sitt eget liv och de många saker som faktiskt går att glädja sig åt i vardagen.