Surt sa räven om rabarbern av Karin Brunk Holmqvist

En söndag i juli var vi fyra stycken bokfikarmedlemmar som träffades för att prata om boken "Surt sa räven om rabarbern" av Karin Brunk Holmqvist. Vi sågs på det supertrevliga ganska nya stället mitt i Malmö som heter Satori och här kan ni läsa mer om caféet. Maten där är toppen! Och deras koppar och fat  är to die for och inredning är så snygg.

Att vi var så få berodde till stor del på att vi håller på att växa dvs det är bebisar på väg och det är väldans mysigt med nya små medlemmar. Sen när det kan vara med och läsa lär väl dröja.

Boken, tja, den var ganska så lam tyckte vi allihop och vi hade väl inte förväntat oss någon större dramatik men att bara läsa om de två äldre paren och utan att få en djupare insyn i deras bakgrund och person gjorde boken ganska så trist. Så tyvärr finns det inte mycket att orda om den. Personligen tycker jag att det finns alldeles för många böcker i världen att läsa för att öda min tid på en som inte roar mig.

Men det är alltid lika roligt att träffas och vi pratade om våra semestrar, förälskelser, mat, barn, äventyr i andra länder och allt annat som hör till på en träff där människor trivs bra tillsammans. Nu får vi se när bebisarna kommer och hur många vi blir på nästa träff. 

När vi ska ha nästa träff är inte bestämt än men vilken bok vi ska läsa har vi gjort och det blev "En halv gul sol" av Chimamanda Ngozi Adichies. Den verkar riktigt bra så den hoppas vi på! 

Margaret Thatcher

Denna bokträff gick av stapeln hemma hos mig! Yey! Boken vi skulle läsa till denna träff var Margaret Thatchers biografi av Gunnel Björk. Jag bakade scones dagen till ära och jag försökte mig på en brittiskinspirerad outfit Och även om jag inte är en människa som bakar särskilt mycket blev sconesen (heter det så i plural??) helt okej och med smör och marmelad blev det riktigt gott.

Jag och Margaret 

Jag dukade upp fikan i vardagsrummet och så satt vi i min stora soffa och pratade om boken. Vi var överens om att boken var bra, informativ utan att bli långrandig på fakta och mycket lättläst. Margaret var en tuff kvinna som jobbade i princip dygnet runt. Hennes man var viktigt rent ekonomiskt för Margaret och som jag tolkade det var deras mycket ett konvenansäktenskap. 

Hon vägrade att kalla sig feminist och ändå var hon banbrytande inom politiken på många vis på grund av att hon var kvinna. Margaret verkade tycka att politik var det bästa som fanns och  det var hennes livs kärlek. Barnen ägnade hon inte mycket tid åt och när hon gjorde det så var sonen en favorit. En intressant fråga är, tycker jag, är att om Margaret varit man hade dessa frågor om familjelivet då varit lika intressanta?

Scones både glutenfria och på vetemjöl.

Några av bokfikarna

Detta var en kort analys av denna biografi men å andra sidan är våra bokträffar  lika mycket för det sociala som för att läsa böcker. För mig är bokfikarna något jag är med i för att det är så himla trevligt! Sen känner jag ett pockande behov av att berätta att jag inte har bott så länge här och därför är det fortfarande tomt på väggarna. Men det skiter kanske ni i :D

Till nästa gång ska vi läsa "Surt sa räven om rabarberna" av Karin Brunk Holkvist.

Ha de finfint tills nästa gång!

Khaled Hosseini - "Och bergen svarade"

I det härliga sommarvädret träffades Bokfikarna igen sista helgen i april. Den här gången var det Lund och inte Malmö som stod värd för träffen, och för första gången på länge var hela gruppen samlad. Vi träffades hemma hos mig, H, för att äta lunch i grönskan inne på Lunds största innergård.
Till en smarrig lax- och spenatpaj uppdaterade vi varandra kring vad som har hänt i våra liv sedan sist och när efterrätten, "Lyxröra med jordgubbar och lemon curd", kom fram började vi prata om boken vi hade läst inför idag, Khaled Hosseinis bok "Och bergen svarade.

En fantastiskt mysig innergård och solen sken!

H bjöd på god mat och en härlig efterätt

På Adlibris hemsida står följande om boken:

Efter framgångarna med Flyga Drake och Tusen strålande solar är Khaled Hosseini aktuell med en ny bok - en gripande släktberättelse om hur de beslut vi människor fattar påverkar historien för evigt. Syskonen Pari och Abdullah lever i den fattiga byn Shadbagh i Afghanistan. När fadern inte längre kan försörja den växande familjen väljer han att - till Abdullahs stora förtvivlan - sälja Pari till en familj i Kabul. Syskonens saknad efter varandra ekar genom tid och rum, men den dag de äntligen återförenas är det kanske redan för sent? Och bergen svarade är romanen som hela världen väntat på. Khaled Hosseini har skrivit en hjärtslitande familjesaga om föräldrar och barn och bröder och systrar. Människor som älskar, sviker och förlåter, som är i stånd att döda men också att ge sina liv för varandra.

Vi Bokfikare var överens om att "Och bergen svarade" är en läsvärd bok, även om vi inte tycker den är lika bra som Khaled Hosseinis tidigare böcker. Sättet han beskriver karaktärerna på gör att de känns trovärdiga och vi tvivlar inte på att historien skulle kunna vara sann, eller bli sann.
Däremot tyckte vi att det var svårt att hänga med när historien bytte berättare; det tog ett tag att förstå vem det var som var huvudperson i varje nytt kapitel och hur kapitlet passade in i helheten. Många livsöden berördes lite för lite, eller inte alls, och vi förstod att vi hade olika bilder av vad som hade hänt dessa personer. Att så många frågor lämnas obesvarade kan nog upplevas som negativt om man läser boken själv och inte har någon att diskutera den med, men för oss Bokfikare gav det upphov till intressanta diskussioner när vi kunde dela våra egna tolkningar av vad som hade hänt med varandra.

Sammantaget var det här en lyckad läsperiod i Bokfikarna. En helt okej bok och en Bokfikarträff med god mat (om jag får säga det själv!) och härligt sällskap i ett grönskande Lund.

Maria Dueñas - Tiden där emellan

I slutet av januari trotsade ett gäng tappra bokfikare både kylan och mörkret för att mötas upp på restaurangen El Patio på Östra Förstadsgatan. Maten var god, sällskapet trevlig och den goda spanska maten passade alldeles utmärkt för att värma upp oss inför kvällen samtalsämne, Maria Dueñas debutroman ”Tiden där emellan”.

María Dueñas debutroman är mycket njutbar. ”Tiden där emellan” skildrar en del av Spaniens historia under 30-talets inbördeskrig och under Andra Världskriget. Till stor del handlar det om den politiska historien. Researchen är så väl sammansmält med berättelsen att man med lätthet förflyttas till en annan epok, andra världar: exilkolonins obesvärade societetsliv i Tétouan, fjärran från det hungrande Spanien, ett Madrid genomkorsat av spioner och hemliga agenter under krigsåren, Lissabon som fond för ett rafflande uppdrag för den brittiska underrättelsetjänsten.
I centrum står Sira, sömmerska från Madrid, som lämnar allt för en stormig förälskelse, men övergiven i Marocko tvingas bygga upp en ny tillvaro som modesömmerska. I Andra Världskrigets hotande skugga blir hon spion för britterna och återvänder till Madrid under nytt namn. Där syr hon för de högt uppsatta nazisternas fruar. På oskyldiga klädmönster smugglar hon ut information, sydd i form av morsekod.

Recensionen ovan, är tagen från Litteraturmagasinet.

Textkälla

God mat

Åh, så gott!

Två av våra fina bokfikare

Vad ansåg då vi om boken?

Diskussionen handlade mestadels om Sira, den unga huvudkaraktären, och hennes levnadsöde före, under och efter spanska inbördeskriget. Då vi först får lära känna den unga Sira är honom förlovad med en tråkig svärmorsdröm, tills hon träffar den passionerade Ramiro och hennes liv vänds upp och ned. En oväntad gåva från hennes ditills okände far, ett förskott på arvet som han uttrycker det, möjliggör en förändring i Siras liv. 

Förändringen blir total. Från att leva en enkel tillvaro med sin mor som assistent åt en sömmerska i Madrid, blir tillvaron en ny, exotisk och utsvävande upplevelse, som dock visar sig vara ohållbar i längden. Till slut trillar korthuset samman och Sira upptäcker att hon befinner sig i Marocko, lämnad och övergiven av Ramon, sjuk, skuldsatt upp över öronen och till råga på allt – gravid. Vi var alla rörande överrens om att man kunde känna igen sig i den unga Sira och hennes ovillkorliga och totala tillit till Ramiro, vilket i slutändan visade sig leda till en förkastlig slutsituation. Vi har ju alla varit unga och dumma i vår ungdom. Nu är vi tack och lov lastgamla, snustorra och mycket mycket kloka J

Överlag så var åsikterna delade angående boken och dess läsvärdhet. Fina och målande porträtt av vardagliga människor skapar en igenkänningsfaktor som bitvis kunde får en att le stort, medan vissa delar i handlingen kunde upplevas som lite ”too much”. Jag ger boken 3 tortillas av 5. Den är läsvärd, men det är ingen Jane Austin. Är dock nyfiken på vad Maria Dueñas kan åstadkomma i framtiden, då jag uppskattade språkbruket och flytet i berättelsen.

Det var som vanligt en mysig bokträff och vi ser framemot nästa!